Tar mig tiden att drömma mig bort
Jag hade så konstiga drömmar i natt och vaknade upp alldeles förvirrad. Det tog mig en timmes morgonprommenad innan frukost för att skingra tankarna och för att förstå var jag är, att jag bor i Frankfurt nu. En stad med 700 000 invånare - en stad som aldrig sover. Att jag åkte hit helt själv, med bara min resväska och förhoppningar.
Hittills har allt överträffat mina förväntningar och jag trivs bra, men det är överväldigande för att det är först nu jag inser att jag verkligen är här. Att jag redan åkt och är framme. Att det är här jag kommer bo det närmaste halvåret.
Idag ska jag ta tiden att känna efter ordentligt på hur allt känns här nere i Frankfurt. Det här är ju sjukt häfitgt, jag är ju iväg nu! Jag måste bara inse det nu också! :)
Njut sätt dig i vårvärmen på en uteservering ta något gott att fika och kolla på människor
..........avundsjuka mamma